för Berlin är ett fantastiskt resmål som man definitivt inte "gör" på ynka 3
dar men vi fick i alla fall en väldigt bra bild av staden och jag tror att dom
flesta nog kände att det krävs ett eller fler återbesök.
Boendet var inte att klaga på. *****- stjärniga Hotell Kempinski Bristol
på anrika Kurfürstendamm. En ren njutning i lyx och fantastisk service.
Fullt värdigt en Oscarian´s krav.
Första dagen tog vi en Hop-on-Hop-off
20 stop runtom i staden. En perfekt sightseeing där vi fick en väldigt bra
bild av staden och dess begivenheter.
Vi såg bl a Checkpoint Charlie, som väl idag är lite av en turistfälla
 |
| 2013 |
Annat var det i mitten på 60-talet
 |
| 1963 |
Branderburger Tor förstås,
Unter den Linden och mycket mycket annat.
Vi fick oss även en kryssning på floden Spree i strålande solsken
O´ vid ett kort stopp under resan så överrumplas Oscar II av en oanad
passion för en mörkhyad skönhet som sitter på muren och bara väntar.
Dessbättre visade det sig vara en staty.
Det var tur det lille Jan. Ajabaja !
Dag 2 var det fria aktiviteter och de flesta, i alla fall damerna, ägnade sig
åt shopping med början på KaDeWe - Europas största varuhus och varje
kvinnas våta dröm - får man skriva så ? Nu får nog redaktören bannor.
60.000 kvadratmeter med allt man kan önska sig från förstklassig
restaurang till alla märkesvaror som existerar och några till.
KaDeWe får NK att likna Sjökvisten´s lanthandel i Knohult.
Kvällens middag intogs på restaurang Leibnizklause, som dagen till ära hade
fixat menyer till Oscars ära - ett lysande initiativ som uppskattades oerhört,
Ägaren till krogen är av riktigt Oscarsvirke och lever efter samma
deviser som vi och Liberace - "För mycket av det goda är underbart"
Peter bjöd oss på en härlig middag och som avslutning för
matsmältningen en utsökt tysk "grappa" som fick Gunnarsson i
magen att fullkomligt jubla och tacka för hjälpen.
Dag 3 - Söndag. Alla affärer är stängda. Oscarianerna sprids
över stan i egna aktiviteter. Vissa åker tillbaka till Unter den
Linden och Brandenburger Tor. Andra besöker Sony Center
som är ett arkitektoniskt fenomen på Potsdamer Plats.
och så var det några som besökte Stasi-Muséet. En ruggig upplevelse.
 |
| Huvudkontoret. Ruschestrasse 103, Haus 1 |
Redan när vi kom in så kände vi oss lite skakis och stärkte oss i
cafeterian.
 |
| Pirkko och Christer i Stasi´s cafe inrett 1960 |
Möbler, inredning och faktiskt också kaffet är original
från 60-talet. En surrealistisk känsla att sitta och nöta samma stolar
som gamla Stasi-officerare nötit sen 1960 då hus Nr 1 i Stasikomplexet
byggdes.
Chef var Erich Mielke. Från 1957 till muren föll 1989 tjuvlyssnade han
på vad medborgarna pratade om. 1960 flyttade han in i det här rummet.
För er som missade den här otäcka upplevelsen och vill veta mer så
är länken här: http://www.stasimuseum.de/en/enindex.htm
Nog om detta. Inför avresan träffades vi allihopa för den sista måltiden
i Berlin och eftersom vi alla var lite sugna och törstiga, framförallt törstiga,
så bokade vi helt enkelt bord på Systembolaget
där goda viner fanns på armlängds avstånd. Vi fick en utmärkt pizza
och en utmärkt service. Att tåget ständigt åkte över våra huvuden, eftersom
vi satt direkt under S-Bahn, var en bagatell i sammanhanget. Jag tror att
alla tyckte att det var en utmärkt avslutning på en fantastisk långweekend i
en härlig stad.
Tack Berlin och Tack till alla deltagare som så fantastiskt bidrog till den
goa stämningen. Jag tror inte att jag överdriver om jag påstår att den här
resan var en lysande succé som vi alla kommer att minnas länge.
Kramar från Oscar I
Lysande reseberättelse, på en härlig utflykt till Berlin
SvaraRadera