måndag 30 september 2013

Han har gjort det igen !

Än en gång har Klasse förbluffat oss med sina kunskaper om Stockholm.

Den här gången tog han med oss till stadens mest fashionabla kvarter,
nämligen Lärkstan. En stadsdel som genomgått stora förändringar
under åren men som alltid stått för en elegans och överdådighet som
redaktören aldrig riktigt varit i kontakt med - förrän i onsdags. Tur
att vi har Oscar on Tour och tur att vi har Klasse som ständigt tar
oss till platser i vår egen stad som vi aldrig tidigare sett.

Vi träffades vid Park Hotell på Karlavägen och strövade iväg runt
hörnan in på Floragatan där Erik Zetterström bodde stora delar
av sitt liv på nummer 16


Erik eller "Kar de Mumma" som han är mer känd som är en av Sveriges mer
berömda dandys. Han var den förste i Sverige som körde en Rolls Royce
ända tills adv Henning Sjöström också köpte sig en, men han lyckades aldrig,
enligt redaktörens uppfattning, göra bilen riktig rättvisa såsom eleganten Erik.
Varifrån han har fått sin pseudonym är dock fortfarande höljt i dunkel.




Karln gav ut över 90 böcker. Han drev Kardemummarevyn på Folkan mellan
1955 och 1978 och dessemellan skrev han över 20.000 kåserier i Svenska
Dagbladet. De sista publicerades strax innan han avled i juli 1997. En minst
sagt produktiv karriär. Imponerande.

Längst upp på Floragatan bodde en gång Gustaf Eklund i en nätt liten
17-rummare. Eklund var grundare till Pressbyrån som, i avdelningen för
onödigt vetande startade sin verksamhet 1899. Utsmyckningarna högst upp
på fastigheten kallas scafitty enligt vår eminente guide.


Vi vandrar en kort stund på Valhallavägen med Olympiastadion 
från 1912 ritat av Torben Grut och Sophiahemmet på höger hand. 
Sophiahemmet, döpt efter Drottning Sophia och invigt 1889. 
Sophia var för övrigt gift med vår gamle kompis Oscar II.

Vid Stockholmsolympiaden 2012 eller Solskensolympiaden, som den 
kom att kallas, tog Sverige 24 guld, 24 silver och 16 brons och var 
bästa nation i medaljstriden. Senast i London blev det 1 guld 
(segling Fredrik Lööf / Max Salminen), 4 silver (handboll, skytte, 
triathlon och ridsport) och 3 brons  (brottning och segling).  
Inga medaljer i friidrott. Visst var det bättre förr ?

Vi svänger strax vänster in på Villagatan där historien står som 
spön i backen.

Nr 21 Tjeckiens Ambassad. 
Nr 19 KTH's representationsvilla. 
Nr 18-10 Grönstedts advokatbyrå. 
Sannolikt släktingar till han med konjaken. 
Nr 17 den gamla Sovjetiska Ambassaden med legendariska 
Alexandra Kollontai som ambassadör under en period. 



Sen kommer vi till Villagatan 12 - 13 som troligen är den mest kändistäta 
kåken i stan. 


Här bodde Hugo Stenbeck med familj i en liten kvart på 475 m2. 
Det sägs att sonen Jan lärde sig cykla inne i lägenheten, förlåt våningen. 
Även Gösta Bohman, Ni vet han med kniven, har bott här. Idag bor här 
kändisar som Max Martin, Per Holknecht (Lena PH sägs dock ha flyttat ut), 
Stefan Edberg har också ett krypin här. 

Snett emot finns i Axel Johnssons fastighet numera huvudkontoret till 
koncernen och strax nedanför byggde Axel Wallenberg ett litet town house 
som fortfarande är i familjens ägor. Ja, Ni hör - det tar aldrig slut med 
celebriteter. Som grädde på moset mötte vi dessutom Foppa med 
"Lillfoppa" på armen. Lyckan är fullständig !

Runt hörnan på Östermalmsgatan stannar vi utanför en imponerande 
byggnad som under en period beboddes av både  familjerna Palme 
och Bildt. Olof har delvis växt upp här. Dock ej Calle.


Idag hyser byggnaden den rumänska ambassaden och dom är lika nyfikna 
som vi var. Plötsligt kommer Securitate ut i form av förstesekreteraren 
och undrar vad fanken vi håller på med. Oscar II ingriper blixtsnabbt och 
lugnar den orolige diplomaten och det hela slutar med att Janne blir tilldelad 
"Den Rumänska Vänskapsmedaljen i Grönt band" och har en stående inbjudan 
från sin nye kompis att när som helst besöka hans vackra  land. Tack Janne. 
Risken fanns en kort stund att vi alla skulle hamna i deras mörka källare 
för vidare utfrågningar.


Snabbt skyndade vi vidare förbi Stockholms i särklass fulaste hus och 
ironiskt nog är det här som KTH utbildar blivande arkitekter


På platsen låg tidigare Östermalms Kvinnofängelse. En betydligt mycket
vackrare byggnad men naturligtvis med en mörkare historia. Tornet i
bakgrunden är Engelbrektskyrkan.


                   

Närmaste granne med de här tragiska byggnaderna ligger
Stockholms kanske mest undangömda gatupärla i form av Danderydsgatan.


Nr 15 och vem är arkitekten ?  Klasses favorit - Erik Lallerstedt. Här hittade
vi också Oscar on Tours tilltänkta högkvarter och äldreboende.  Det kräver
lite renovering och det kräver lite kapital. Insamling kommer att snart att
starta. Prislapp runt 35 miljoner.


Fortfarande skakade av närkampen med Securitate läser Klasse av gruppen 
och inser att det krävs en andhämtningspaus med intag av lite stärkande 
dryckjom. Han guidar oss till härliga Ristorante Enotec vid Ordenstrappan. 

Hur många såg den när vi gick förbi ? Ordenstrappan - Stockholms 
motsvarighet till Roms Spanska Trappa











                           

Efter en härlig paus skakar Klasse liv i oss igen och vi strövar vidare upp
emot Engelbrektskyrkan där Klas berättar en säregen historia ur sitt och
Ullas liv.

Klas pappa var polisintendent och drabbades under flera år av John Henry
Sager.

Sager, en excentriker från en oerhört burgen släkt, var lite av en
rättshaverist och anmälde folk till höger o vänster. Han råkade få kontakt
med Pappa Polisen Holm och plågade honom med ständiga telefonsamtal
för att få hjälp i sina tokerier. När det var som värst myntades ett uttryck
i familjen Holm - "Är det Sager som ringer så är jag inte hemma"

John Henry Sager bodde i de Sagerska husen på Hamngatan (kolla in
balkongen)  men tvingades flytta när man byggde det som vi idag kallar
PK-Huset nedanför NK.

             
Han flyttade till en ny fastighet på Uggleviksgatan nr 5 i närheten av
Östermalmsgatan. 

Han var en excentriker men han hade också ett hjärta. När han plågat
Polisintendent Holm tillräckligt länge så mjuknade gubben. När det var
dags för Klasses storasyster Lena att flytta hemifrån. 
Vem ordnade boendet ?

John Henry Sager !

17 m2 på Kaptensgatan nr 17.

När Lena sedermera flyttade vidare tog vår guide över "våningen". När 
övergår det från att vara lägenhet till att vara våning ? 

Ulla har kommit in i Klasses liv och Kaptensgatan är kanske början 
till den nya klanen Holm. Vad vet jag ? 

Vad jag dock vet är att det ibland blev lite bråttom när
kamrater plötsligt kunde ringa och säga att vi är på väg nu. 30 sekunder
senare ringde dom på dörren - dom ringde nämligen från HISSEN !
Hur många fastigheter har telefon i hissen ? John Henry låg,  trots att
han var lite eljest, långt fram i teknikutvecklingen.

Friggagatan - En annan undangömd pärla. Här bodde Paul U Bergström,
Ni vet - han som startade PUB. Fastigheten innehåller Stockholms första
garage.


Han tröttade dock på storstan och flyttade ut till Lidingö och byggde en ny
bostad. Idag kallar vi den för Bosön !

På vägen ner mot Östra Station och den hägrande middagen passerar vi
ett av stans sannolikt minst kända hotell. Det heter helt enkelt "Ett hem".
12 rum. Det billigaste kostar 3.800:- men då ingår både frukost och
morgonrock.


Tillbaka på Valhallavägen och med KTH framför oss. 
Klasse frågar:  "Vem är arkitekten" ?



Redaktören har 2 alternativ. Det brukar vara antingen Ferdinand Boberg
eller Erik Lallerstedt. Jag svarar Ferdinand eftersom Erik varit med tidigare
under dagen. Jag hade fel ! Det var Erik. Den grabben har tamejtusan lika
stor produktion som Kar De Mumma !

Middagen avnjöts på Östra Station. En av Stockholms äldsta krogar.
1932 öppnade man och det ser till stora delar likadant ut än idag.
Svensk husmanskost i världsklass står på menyn.



Tack Klasse för ännu en fantastisk upplevelse. Hur ska Du kunna 
överträffa detta ?

                                   Ödmjukt nedtecknat av Oscar I 



måndag 9 september 2013

Berlin augusti 2013- Reseberättelse

15 väldigt nöjda Oscarianer har gjort Berlin. Ja - gjort är kanske att ta i
för Berlin är ett fantastiskt resmål som man definitivt inte "gör" på ynka 3
dar men vi fick i alla fall en väldigt bra bild av staden och jag tror att dom
flesta nog kände att det krävs ett eller fler återbesök.


                

Boendet var inte att klaga på. *****- stjärniga Hotell Kempinski Bristol
på anrika Kurfürstendamm.  En ren njutning i lyx och fantastisk service.
Fullt värdigt en Oscarian´s krav.

                         Kempinski Hotel Bristol Berlin | Aussenansicht | Tagansicht

Första dagen tog vi en Hop-on-Hop-off

          Bex titelbild

20 stop runtom i staden. En perfekt sightseeing där vi fick en väldigt bra
bild av staden och dess begivenheter.

Vi såg bl a Checkpoint Charlie, som väl idag är lite av en turistfälla

Checkpoint Charlie Museum
2013
     
Annat var det i mitten på 60-talet
                    
            
1963
Branderburger Tor förstås, 

Unter den Linden och mycket mycket annat. 

Vi fick oss även en kryssning på floden Spree i strålande solsken



O´ vid ett kort stopp under resan så överrumplas Oscar II av en oanad
passion för en mörkhyad skönhet som sitter på muren och bara väntar.
Dessbättre visade det sig vara en staty. 
Det var tur det lille Jan. Ajabaja !




Dag 2 var det fria aktiviteter och de flesta, i alla fall damerna, ägnade sig
åt shopping med början på KaDeWe - Europas största varuhus och varje
kvinnas våta dröm - får man skriva så ? Nu får nog redaktören bannor. 
60.000 kvadratmeter med allt man kan önska sig från förstklassig
restaurang till alla märkesvaror som existerar och några till.
KaDeWe får NK att likna Sjökvisten´s lanthandel i Knohult.


Kvällens middag intogs på restaurang Leibnizklause, som dagen till ära hade 
fixat menyer till Oscars ära - ett lysande initiativ som uppskattades oerhört, 



Ägaren till krogen är av riktigt Oscarsvirke och lever efter samma 
deviser som vi och Liberace - "För mycket av det goda är underbart" 

Gå och se filmen med Michael Douglas. Den lär vara härlig. 

Peter bjöd oss på en härlig middag och som avslutning för 
matsmältningen en utsökt tysk "grappa" som fick Gunnarsson i 
magen att fullkomligt jubla och tacka för hjälpen.

Dag 3 - Söndag. Alla affärer är stängda. Oscarianerna sprids
över stan i egna aktiviteter. Vissa åker tillbaka till Unter den
Linden och Brandenburger Tor. Andra besöker Sony Center
som är ett arkitektoniskt fenomen på Potsdamer Plats.

Sony Center

och så var det några som besökte Stasi-Muséet. En ruggig upplevelse.

Huvudkontoret. Ruschestrasse 103, Haus 1

Redan när vi kom in så kände vi oss lite skakis och stärkte oss i
cafeterian. 
Pirkko och Christer i Stasi´s cafe inrett 1960

Möbler, inredning och faktiskt också kaffet är original
från 60-talet. En surrealistisk känsla att sitta och nöta samma stolar
som gamla Stasi-officerare nötit sen 1960 då hus Nr 1 i Stasikomplexet
byggdes.

 Chef var Erich Mielke. Från 1957 till muren föll 1989 tjuvlyssnade han
på vad medborgarna pratade om. 1960 flyttade han in i det här rummet.


Mielke-Büro

För er som missade den här otäcka upplevelsen och vill veta mer så

Nog om detta. Inför avresan träffades vi allihopa för den sista måltiden
i Berlin och eftersom vi alla var lite sugna och törstiga, framförallt törstiga,
så bokade vi helt enkelt bord på Systembolaget 



där goda viner fanns på armlängds avstånd. Vi fick en utmärkt pizza 
och en utmärkt service. Att tåget ständigt åkte över våra huvuden, eftersom 
vi satt direkt under S-Bahn, var en bagatell i sammanhanget. Jag tror att
alla tyckte att det var en utmärkt avslutning på en fantastisk långweekend i
en härlig stad.

Tack Berlin och Tack till alla deltagare som så fantastiskt bidrog till den 
goa stämningen. Jag tror inte att jag överdriver om jag påstår att den här
resan var en lysande succé som vi alla kommer att minnas länge.

                                           Kramar från Oscar I