han oss delar av Söder som inte ens vi urstockholmare någonsin har besökt.
Nästan lite pinsamt för vissa av oss Hammarbyare.
21 glada Oscarianer träffades vid Bajens vinterarena, Zinkens Damm och
vandrade vidare upp på Brännkyrkagatan.
eller Besvärsbackarna som delar av gatan kallades i folkmun och när man ser
nästa bild kan man begripa varför. Delar av Brännkyrkagatan är väldigt brant
och användes faktiskt under en period för att testa bromsarna på bilar under
produktion.
Vi passerade det som en gång på 1700-talet var slutet på Hornsgatan, då kallat
Hornsgatskroken. Nu en undangömd idyllisk gränd mitt i storstan.
Tvärs över gatan ligger ett fullständigt underbart, och för oss alla, okänt hotell.
I denna gamla 1700-talsgård ligger numera Hotel Hellstens Malmgård. Gå in på http://hellstensmalmgard.se/Hellstens_Malmgard och njut.
gentleman Klasse är så läste han av klassen och insåg att en vätskepaus var
påkallat och tog oss omedelbart till Pane Vino på Ringvägen.
Promenaden gick sedan vidare upp mot Skinnarviksberget och på vägen
passerar vi Yttersta Tvärgränd som på 1700-talet var gränsen för staden. På
grund av det bergiga landskapet var det svårt att byggnadstekniskt expandera
staden vidare så detta var helt enkelt Stockholms yttersta gräns och därav
naturligtvis det beskrivande namnet.
Här spelades den första upplagan av Anderssonskans Kalle in 1934 med Thor
Modén som polisen och Nils Hallberg som Kalle. Regi Sigurd Wallén. Idel ädel
filmadel. På bilden nedan står Oscar II lite elegant teatraliskt lutad mot
Anderssonskans hus. Hon spelades för övrigt av Signe Lundberg-Settergen.
Janne spelar sig själv.
Erik Asklund skaldade:
" det är bara en liten och oansenlig gata, liggandes avsides från de breda och
stora huvudstråken, stigande i knaggliga avsatser mellan bergknallarna
och den slutar faktiskt uppe i himlen. Man kan gå den rätt ut och bli
stående vid ett tvärbrant stup. Nedanför har man hela staden"
Erik Asklund, Stad i Norden 1941
Vackert skrivet och det som han beskrev är utsikten från Stockholms högsta
punkt Skinnarviksberget 53 m över havet och med en fantastisk utsikt.
På väg nerför berget passerar vi "Det ensamma huset". En liten röd stuga som
syns från stora delar av stan. Här bodde under många år författaren
Erik Asklund. http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Asklund
Ett och annat kalas har hållits i det här lilla mysiga huset med glada författar-
kollegor och när trapporna, som ursprunglingen ledde upp från gatan, blev för
jobbiga att vingla på så lyckades Erik få staden att helt enkelt ta bort dom
och istället bygga en väg upp till stugan så att hans kamrater kunde åka taxi
till och från kalasen. Dé e verkligen kamratskap. Hade den gubben varit i livet
idag hade han definitivt varit medlem i Oscar-on-Tour.
Inte långt från Erik´s hus finns inte bara Stockholms, inte Sveriges utan
sannolikt världens vackraste punschveranda i Villa Ludvigsberg. Eftersom
punsch inte finns i den övriga världen så är det naturligtvis så att om det är
Sveriges vackraste så är det med automatik också världens vackraste !
Villa Ludvigsberg var chefens villa. Chefen över Ludvigsbergs Mekaniska
verkstad. Jag var också chef en gång men inte gavs jag en dylik boning.
Är väl född hundra år för sent.
Bolaget tillverkade, enligt vårt vandrande lexikon Holm, pumpar och var
början till ASEA. Om detta är sant eller inte vet man inte med säkerhet.
Fabulerar Holm ibland ? Redaktören hoppas det för som vårt
skyddshelgon Oscar Wilde en gång sa: "En person som alltid talar sanning
blir i längden väldigt trist att lyssna på"
Fortsätt fabulera Klas - Vi älskar det !
Oavsett vilket så bodde Chefen, Jacques Lamm, rätt ståndsmässigt får man
säga. Borde inte detta vara en lämplig fastighet för Oscar-on-Tour att
köpa in och göra om till vårt alldeles egna äldreboende ? Sug på den Ni !
Läs mer på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ludvigsberg
Vi vandrar vidare upp på Mariaberget där Bastugatan idag ser ut så här.
År 1759 brann i princip hela bebyggelsen på Mariaberget ner i en
våldsam brand men byggdes snabbt upp igen. På den vänstra sidan
finns den gamla klassiska 1700-talsbebyggelsen kvar och på den högra
det nya och fula som Olle skrev om. Vilken då Olle ?
Vill Du bo i en originalbostad från tidigt 1700-tal på Bastugatan ? Kolla in den
här kvarten. Vet inte om den finns på Hemnet just nu men allting har väl
sitt pris eller ?
Vidare nerför berget får vi en glimt av Stockholms största arbetsplats i
början på 1800-talet, nämligen Öbergska Klädesfabriken
Läs mer på nedanstående länk
Holm leder oss vidare uppför Monteliusgången
till Ivar-Lo parken
men höjdpunkten på hela utflykten når vi ändå när vår fullständigt eminente
guide också visar sig vara en lysande entertainer.
Vi befinner oss på Lilla Skinnarviksgränd och vad händer då ?
Jo - han börjar sjunga !!
Och naturligtvis sjunger han "Gustav Lindströms visa" av
Olle Adolphson med en stämma som kanske inte riktigt platsar i Stockholms Gosskör men
som i våra åldrade öron lät helt fantastiskt och dessutom var konserten helt gratis
och gratis är ju gott - det sa ju redan Sir Winston. Bra gjort Klasse !
tjänare, Gustav Lindström! Hur haru't idag?
Jo, tack ska du ha, serru! Fast lagom så bra.
För i morgon så får man flytta till Farsta, min vän!
För nu ska dom börja riva på Lilla Skinnarviksgränd.
E'ru me' på den!
Vad är det för ena dårar som härjar i stan, serru!
Glada som barn, med sitt sattyg till plan!
En prick och en knäpp på näsan så attan blev bränd,
det skulle han ha som river på Lilla Skinnarviksgränd!
E'ru me' på den!
Men titta dej runt omkring, titta noga som fan!
För endera dan, serru, så river dom hela stan!
Och sen rusar vi in i mardrömmen av glas och betong,
och sen sitter vi där och hurrar och tycker skjortan är trång!
E'ru me' på den!
Södermalmstorg och Restaurang Blå Dörren inhyst i en byggnad från
1600-talet där vi avnjöt Sveriges absolut, åtminstone enligt
redaktörens åsikt, bästa älgfärsbullar.
Restaurangen ligger i huset i mitten och i huset till höger i takvåningen
har två av våra allra största målare och artister bott nämligen Anders
Zorn och i samma våning därefter Evert Taube. När bilden togs var
redaktören 10 år. Vilket år var det ? Onödigt vetande och man vinner
ingenting.
